Grannen ringde nyss och frågade mig om jag ville med bort till tullinge. SJÄLVKLART, en räddare i nöden. Äntligen få njuta av lite sommar vid vattnet, att bara vara. Ja tack! Tråkig väg dit bara, och jobbigt att cykla, men det får man ta. Jag är iallafall glad, så det kan jag leva på länge. Och så kanske jag får träffa monster-kissarna senare idag också, dom har blivit groteskt stoora. Vart tog dom små trollen vägen?